Nästa år
Nästa år du djäklar
Så har vi väl alla tänkt någon gång när det inte gick som vi tänkt oss. Här är en längre utläggning i detta viktiga ämne.
är nordanvind tjuter där utanför knuten.
Och kroppen känns alldeles utbränd och bruten.
Då täcker jag bålen med välträningskläder.
Och kliver sen ut i ett hårt vinterväder.
För säkert jag vet att när passet är över.
Förstår jag att träning är vad jag behöver.
rlighet varar längst. Det är inte så att H45-banor är mer kuperade än H21-banor. Eller att landhöjningen har gjort bergen brantare om man jämför men för tio år sedan. Det är heller inte sant att D18 är mycket löpstarkare nu än för 20 år sedan. Sanningen är mycket enklare än så. Jag är helt enkelt otränad. Men det värsta är nog att ingen tror på mej. -Men du är ju alltid vältränad, säger alla. Dom skulle bli förvånade om dom fick titta i min träningsdagbok. Men nästa år då jäklar…
kidåkning kanske skulle vara något. Konditionskrävande och bra. Fast det finns förstås en liten hake. Snögränsen i Sverige går vid Dalälven. Jag köpte nya skidor för tre vintrar sedan. Har ännu inte åkt på dom i Stockholm. Kanske man skulle satsa på rullskidor. Fast det känns fel, hemskt fel. När man åker skidor ska det vara vitt underst, inte svart. Och var skulle jag åka. Runt mitt hem är det så hemska backar att jag säkert inte skulle hinna mer än 500 meter innan jag dödsstörtade.
räning är inte bara löpning. Man kanske skulle börja cykla också. Till jobbet. Det var i och för sig cykelträning som fick min hälsena att bryta ihop i somrar så att hela höstsäsongen blev förstörd, men så behöver det ju inte bli varje gång. Jag såg ett TV-program om en mountainbiketävling nyligen. 11 mil rakt igenom skogen någonstans uppe i Ludvika. Det spöregnade, alla var leriga över hela kroppen och de flesta stod och kräktes på mållinjen. Det verkade kul…
ldrig hinner man det man vill göra. Så här tänker man: -Idag ska jag jäklar i min själ ut och springa i en och en halv timme i värsta terrängen. Och vad händer? Dagen går och man ska handla och städa och fika och umgås och laga mat och äta. Sen är dagen slut. Nej, man får tänka om. Tänka som Paavo Nurmi: -Ska man bli en bra löpare, ska man leva som en fattig. Så enkelt är det alltså. Släng ut TV:n, säg upp DN och ät gröt som den värsta Gunde Svan. Hörru Paavo, måste man träna också?
r ut och år in har jag tränat. Tusentals träningspass. Det mest otroliga med det är faktiskt att jag aldrig har ångrat ett träningspass. Det har varit uselt väder, jag har varit dödens trött men har jag bara tvingat på träningskläderna och stapplat ut i snöstormen så nog sjutton har jag känt mej nöjd och belåten efter träningspasset. Det är något att tänka på i vinter. Men ärligt talat, vad är det för idiot som har sagt: -Det finns inget dåligt väder, det finns bara dåliga kläder. Har han varit i Sverige?
enovera min kropp ska bli nästa års mål.
Jag ska ge min lekamen så mycket den tål.
Jag ska visa min fetthög vem som bestämmer.
Varför lyssna på musklernas fåniga jämmer.
Istället för lyss till styrka jag mister.
Ska jag slita och släpa tills hälsenan brister.
Solna Orienteringsklubb 
