Om kartan

Tänk dig att du svävar i en luftballong och tittar ut över landskapet. När du ser verkligheten uppifrån så ser allt mycket mindre ut. Allt är förminskat. Precis så funkar en karta. Kartan är en förminskad och förenklad bild av landskapet sedd uppifrån. Hur mycket förminskad framgår av kartans skala.

Det finns många olika typer av kartor; allt från detaljerade planritningar över tex. ett hus en tomt, ett bostadsområde, fjällkartor, vägkartor, Sverige- och världskartor. Orienteringskartan är en typ av karta där föremål som synliga i terrängen redovisas.

Orienteringskartan

Orienteringskartan är tidigare nämnts en karta där de flesta föremål i skogen, som har en viss storlek, redovisas med hjälp av olika färger och symboler (karttecken). Som underlag för kartan används ofta flygbilder över terrängen. Med stöd av flygbilder eller gammal karta går kartritaren runt i terrängen och mäter in kartföremålen med GPS och ritar ett manus över kartan. När kartritaren kommer hem överförs manuset, kartan renritas med rätt färger och symboler, till en digital karta i datorn. När kartan klar så kan den skickas till tryckning eller skrivas ut på en färgskrivare.

Skala:
Kartskalan är viktig man orienterar, d v s hur mycket verkligheten är förminskad på kartan. På orienteringskartor använder man oftast skala 1:10000. I denna skala motsvarar 1 cm på kartan, 100 m i verkligheten.

Hur ska man då veta hur en sträcka på kartan motsvarar en sträcka i verkligheten? Det enklaste sättet att man stryker de sista nollorna i skalan. För 1:10 000 så får man 1 mm på kartan översatt till 10 m i terrängen.

Ekvidistans:
Ekvidistansen är nivåskillnaden mellan de bruna höjdkurvorna på kartan, vanligast är 2,5 m och 5 m. Ekvidistansen är bra att kolla innan man ger sig ut i terrängen.

Meridianer:
På alla kartor finns det meridianer inriktade. Det är svarta linjer som alltid går i en nord-sydlig riktning. Meridianerna har man till hjälp när man tar ut en riktning med kompass.

Blått: Blå färg betyder blött, dvs där det finns vatten i terrängen. T ex sjöar, kärr, mossar, bäckar, diken och brunnar redovisas med blå färg. Ju blåare det är på kartan, desto blötare är det i verkligheten. OBS! Vatten med svart linje runt betyder att man inte ska passera detta vatten eftersom det kan vara farligt. Man måste alltså springa runt eller hitta en bro över.
Gult: Gul färg betyder öppen terräng där det inte växer några träd eller bara ett fåtal träd. Det kan vara åkrar, ängar, gläntor, öppna hällar, kalhyggen eller annan öppen mark i skogen. Ju gulare det är på kartan, desto öppnare är terrängen.
Brunt: Brun färg betyder att terrängen är kuperad, d v s terrängen lutar antingen uppåt, neråt eller både och. Höjdskillnader markeras med bruna linjer på kartan, höjdkurvor, eller med tecken för gropar, fåror och småhöjder. OBS! Även asfaltsytor och större asfalterade vägar ritas med brun färg
Svart: Svart är kanske kartans viktigaste färg eftersom de flesta karttecknen ritas med svart färg. Tecken för småvägar, stigar, stenmurar, kraftledningar, stängsel, olika gränser och stenar är bara några exempel på karttecken med svart färg.
Mer information om orienteringskartan hittar du här på Svenska orienteringsförbundets hemsida.